Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Den 12 juni släpper The Tallest Man On Earth nytt album. Men redan nu kan man lyssna på spåren från There’s No Leaving Now på youtube. Eminenta låtar. Och ytterligare några små steg vidare med mer varierade melodier och fler instrument som dyker upp. I like. Bland annat den här.

 

 

Polarpriset 2012 går till Paul Simon och Yo-Yo Ma om nu någon råkat missa det. Äntligen! Eller? Jag har egentligen inget emot kulturutmärkelser av det slaget. Men just Polar Music Prize är väldigt svårt att ta på allvar. Uppdelningen med en pristagare inom ”populärmusiken” och en inom ”klassisk musik” känns ängslig och obegriplig. Dessutom saknas, fullständigt, en linje i juryns val. Bara det att Elton John fick priset fem år före Bob Dylan ger mig lust att emigrera. Och hur får juryn ihop att Björk fått pris men inte Rolling Stones? Men det är klart. Om man läser stadgarna är det inte konstigt att all konsekvens saknas. Priset kan ju till och med ges till ”insatser som bedöms kunna bli av stor betydelse för musiken eller musiklivet…”
Kanske går priset 2013 till ”Leonard Cohens kommande platta”?
Eller till ”framtida insatser av Emmylou Harris”?
Vi får se.
Ingen polarpristagare har i vart fall burit upp en mustasch med samma självklarhet som Paul Simon.

R.I.P Levon Helm

Veckans besked om att cancern slutligen släckt Levon Helms liv har fått mig att sitta och titta igenom gamla klipp på youtube. The Band var en samling sällsynt duktiga musiker och sångare. Men det är alltid Helms röst som fått mig att lyssna extra noga. Den mina öron automatiskt sökt i deras byggen av stämmor som organiskt glider in i varandra (bra beskrivet av Martin Jönsson i SvD). Det här klippet är ett av de bästa. Kraften och intensiteten i hans röst var enorm.

Efter närmare ett års arbete är vårt nya album äntligen klart! Som ni kanske märker har Mutual Friends vuxit lite sedan sist. Lagt på sig trummor, fiol och piano. A Day In A Jar går att köpa på iTunes och Amazon. Den finns även på Spotify. Om våra låtar faller dig på läppen kan du också följa oss på facebook.

Counting Crows

Counting Crows har släppt svängigaste coveralbumet jag hört på år och dagar. En brokig bukett med allt från okända indielåtar till Bob Dylan-bootleg (You Aint Going Nowhere) och Gram Parsons Return Of The Grevious Angel. CC bjuder på lekfull och lustfylld countryrock. Hoppas inspirationen gör att de ångar vidare och släpper ett album med egna låtar snart.

 

Justin Townes Earle, We Are Augustines och Bruce Springsteen. Där har ni tre album som jag lyssnat mycket på under mars och inledningen av april. Alla tre finns representerade på månadens spotifylista. Klicka här:

April 2012 – La Cienega

We Are Augustines

Counting Crows sångare Adam Duritz golvades (bildligt talat) av We Are Augustines på SXSW. I sin gästblogg på American Songwriter beskriver han hur Book Of James fick honom att gå igång på alla cylindrar, supa ner sig och återfå tron på att I love you faktiskt kan betyda något. Jag förstår Duritz. Det är en förjävla bra låt. Den växer vid varje lyssning, precis som  albumet Rise Ye Sunken Ships. I det här klippet anar man vilken kraftfull liveakt de är.

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.