Fyra gånger per år brukar jag bränna samlingsskivor. Skivor som sedan spelas om och om hemmavid, i bilar och på resor och blir lite av ett soundtrack till årstiden. Nu har turen kommit till hösten. Och jag tänkte att jag den här gången skulle göra den tillgänglig för alla er som har Spotify.
Lite begränsat blir det förstås, då Spotify är bättre på bakkataloger än nysläppt. Men här är min spellista för hösten 2009:
Länk till spellistan: La Cienega hösten -09
1. Joe Pug – Nation of Heat
Nya singer/songwriter-fyndet som jag skrivit om tidigare, som just nu avslutar arbetet med sin första fullängdare. Lyssna på Nation of Heat så förstår du nog vad som fått mig att jämföra honom med den unge Springsteen.
(från Nation of Heat EP)
2. Son Volt – Dynamite
Ett av de finaste spåren från utmärkta American Central Dust. Och ett av de vackraste dragspelen på den här sidan Counting Crows August and Everything After.
(från American Central Dust)
3. Neko Case – People Got a lot of Nerve
En av årets verkliga pop-pärlor. Så medryckande att den får följa med mig in i hösten.
(från Middle Cyclone)
4. Mark Erelli – Volunteers
Många har försökt, få har lyckats. Erellis skildring av USA och situationen i Irak är mångbottnad och gripande. Och en fantastisk sång.
(från Delivered)
5. Frank Turner – The Road
2000-talets Billy Bragg trampar gasen i botten som vanligt. Kommande albumet lär inte bli något undantag.
(från kommande albumet Poetry of the Deed)
6. Wilco – I’ll Fight
När Jeff Tweedy väl vill skriver han svårslagna popsånger. Som I’ll Fight.
(från Wilco, the Album)
7. William Elliot Whitmore – Who Stole the Soul
En gudabenådad sångare som tyvärr är lite ojämn på skiva. Men utemellan tar han sin leriga barstolsgospel till svindlande höjder.
(från Animals in the dark)
8. Joe Purdy – Easier
Ja, jag fortsätter tjata om honom. Men Purdy är värd mer uppmärksamhet och världen är värd mer Purdy. Hans nya utmärkta album Last Clock on the Wall finns inte på Spotify. Men väl Easier, en av hans finaste låtar.
(från Paris in the Morning)
9. Lee Ann Womack – Last Call
Ett av årets fulaste skivomslag innehåller ett av årets vassaste album. En historieberättare som inte väjer för det som gör ont, som i Last Call.
(från Call Me Crazy)
10. Conor Oberst & the Mystic Valley Band – Difference is Time
När Oberst inte riktigt får till det på senaste skivan kliver bandmedlemmarna fram. Och som de gör det.
(från Outher South)
11. Iron & Wine – Swans and the Swimming
I&W:s demo- och b-sidesamling som kom tidigare i år lär gå hårt här hemma hela hösten. Så mjukt. Så melodiskt. Så skälvande vackert.
(från Around the well)
12. Griffin House – the Guy That says Goodbye to You is Out of His Mind
En artist som jag upptäckte först i år. En upptäcktsresa som jag lär fortsätta under hösten.
(från Flying Upside Down)
13. Low Anthem – Charlie Darwin
Varje spellista måste ha en bra avslutning. Jag har svårt att tänka mig en bättre avslutning än Low Anthems Charlie Darwin – årets vackraste psalm.
(från Oh My God, Charlie Darwin)
Read Full Post »
