Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2009

-Du lyssnar ju bara på gubbrock!

Den kommentaren har jag fått oräkneliga gånger genom åren. Inte minst på förfester när folk febrilt bläddrat sig igenom cd-lådorna i jakt på något tryckhöjande. Ordet gubbrock har liksom slungats ur deras munnar som en äcklig förkylningsupphostning. Som något gammalt och segt de velat spola ner i toaletten för all framtid. Trots att de nästan alltid varit personer som inte kunnat skilja mellan Born to Run och Born in the USA. Eller Neil Young och Neil Diamond, för den delen.

-Ja, har jag alltid svarat på frågan och lagt på något odiskutabelt, typ Marleys Catch a Fire.

Men, mina vänner. Nu har jag rätat på ryggen och för första gången ställt mig på barrikaden. Jag har inlett kampen för Gubbrocken.

Jag googlade nämligen ordet gubbrock och hittade (förutom ett coverband) följande definition på Wikipedia:

Gubbrock är en milt nedsättande benämning på rockmusik som enligt bedömaren själv spelas av eller för medelålders män som tappat ”gnistan”…”

Texten är inte bara obegriplig. Den är dessutom felaktig, ja direkt anstötlig. Eller var, ska jag säga. För nu finns den inte längre.

Jag ändrade nämligen Wikipedias definition av gubbrock till följande:

”Gubbrock är en bred beskrivning av rockmusik som spelas i fåran av den folkrotade rocken som framförallt Bob Dylan gjorde populär på senare delen av 60-talet. Inom den sentida gubbrocken är Ryan Adams en av portalfigurerna.”

Någon måtta på skiten får det ju vara.

Den ende, mig veterligen, som mer ingående försökt bena ut begreppet är Fredrik Virtanen. Hans utredning slår fast att den enskilde artist som mest förkroppsligar gubbrocken är följande artist.

En snubbe som tidigt insåg att förkylningsloskorna inte syns om man bär illgrön skjorta.

Annonser

Read Full Post »

Gubbrock extra allt

Dagens rätt på Restaurang La Cienega:

Gubbrock extra allt

Dubbel, inbakad Gubbrock med extra ost, salami, kebabsås, banan, sardeller, oliver, ananas och räkor. Serveras med valfri sallad samt en hink rhode island.

Smaklig måltid!

Read Full Post »

R.I.P Oasis

Oasis splittras. Brittiska medier uppger att Noel nu lämnat bandet för gott. En PR-kupp? Möjligt. Det defenitiva slutet? Kanske det?

För mig dog dock Oasis redan år 2000. Skivan Standing on the Shoulder of Giants fastslog inte bara en lätt dyslexi hos bröderna utan också något värre. Kreativiteten hade sinat. Det roliga var slut.

Det var smärtsamt, tyckte jag då. Oasis hade betytt mycket för mig.

När jag våren -95 skulle klippa av mig mitt hockeypage (ett avgörande beslut i mitt liv) tog jag med mig konvolutet till Definitely Maybe. Jag pekade på bilden där Noel håller en ölburk och sa ”klipp mig så”. När jag kom ut från frisören på Renmarkstorget i Umeå hade jag inte bara en anständig frisyr. Jag hade också ömsat identitet. Jag hade lämnat fotbollsdrömmarna bakom mig. Jag var redo att ta djupa klunkar ur livets butelj. Och jag skulle börja med Cigarettes & Alcohol.

Oavsett om detta är slutet för bandet gör jag ett bokslut. Genom att lista Oasis 10 bästa låtar. En rätt svår uppgift. Dessutom har jag faktiskt inte ens hört skivan som kom förra året. Men här är min lista:


  1. Live Forever (Definitely Maybe)
  2. Dont look back in Anger ((What’s the Story) Morning Glory?)
  3. Whatever (Whatever EP)
  4. Stop Crying Your Heart Out (Heathen Chemistry)
  5. Stand By Me (Be here now)
  6. Some Might Say ((What’s the Story) Morning Glory?)
  7. Wonderwall ((What’s the Story) Morning Glory?)
  8. Acquiesce (The Masterplan)
  9. Let there Be love (Don’t Believe the Truth)
  10. Slide Away (Definitely Maybe)

Vilket är deras bästa album då?

Ja, den frågan har jag diskuterat åtskilliga gånger med olika personer genom åren. Jag håller (What’s the Story) Morning Glory? som deras bästa. Men jag tänkte att ni skulle få säga ert också:

Omröstning:

oasis covers

Här är en länk till tidigare omröstningar på min blogg.

Read Full Post »

David & Goliath

Inom kort kommer du att kunna höra mitt band David & Goliath på Spotify. På vår myspace finns också ett gäng låtar.

Read Full Post »

Ikväll ska jag på Popaganda och se Deportees (som gjort en av årets bästa skivor) knyta ihop festivalsommaren. Men nästa år behöver man kanske inte ens lämna hemmet för att gå på festival. Man kanske kan få allt i datorn, strömmat rakt hem till chipsskålen. Som Outside Lands i San Francisco.

Festivalen blir i helgen den första att sändas i sin helhet på Youtube. Tyvärr bara på amerikanska Youtube, vad jag förstår. Synd med tanke på det löjligt späckade startfältet.

Kanske är det en möjlig väg att gå för festivalerna på vischan när deras urbana syskon snor allt större del av publiken. Närmare än datorskärmen är ju svårt att komma. Fast det är klart. Vissa saker går ju inte att strömma. Som festivalstämning och bultande passion under tältduken.

Men men. Jag går som sagt de tre kvarteren bort till Eriksdalsbadet i kväll. För Niklas skull hoppas jag på bra väder och mycket folk.

För min egen del hoppas jag få höra den här ikväll.

Liveströmmat. Direkt genom PA-systemet.

La Cienega

Read Full Post »

(OBS denna produkt kan innehålla farliga mängder socker)

Det är lika bra att erkänna. Jag har en hemlig last. Ibland när ingen ser eller hör tar jag fram gottpåsen, frossar av det söta tills det susar i örongångarna. De annars kräsna smaklökarna slås snabbt ut. Sedan ligger jag där med blod av farin. Lyckligt leende. Mätt. Och med horder av tandtroll på trumhinnorna.

För så söt och förförisk är Stephen Kelloggs musik ofta. Som vore den skriven helt utan ansträngningar. Med ord han snott på bussen, med rim i gramform och melodier lätta som heliumballonger. Och en approach i sina texter som verkar helt oförställd. Rakt på sak.

Lite skeptisk? Tja, kolla in det här klippet (OBS se ända till slutet) och försök att inte bli charmad.

I september släpps Stephen Kellogg & the Sixers nya skiva The Bear. Singeln Shady Esperanto and the Young Hearts finns att köpa på iTunes och för lyssning på SK6rs hemsida.

Sweet september.

Man får se till att borsta tänderna extra noggrant.

stephen kellogg

Read Full Post »

13 oktober. Det blir släppdatumet för Bob Dylans redan beryktade julskiva. Den har titeln Christmas in the Heart och kommer bland annat att innehålla hans tolkning av Winter Wonderland.

bob dylan christmas_coverOch det är inte bara omslaget som andas gammal hederlig sagojul. Även syftet gör det. Alla framtida intäkter från försäljningen ska Dylan nämligen skänka till välgörande ändamål. I USA till organisationen Feeding America.

En fin handling i dessa tuffa tider.

Och ännu en vändning av mannen som skrev den här för några år sedan:

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: