Tisdagar, torsdagar och söndagar listar jag mina favoritalbum från oo-talet. Nu topp fem!
- #30 Bruce Springsteen – The Rising
- #29 Iron & Wine (with Calexico) – In the Reins
- #28 Wilco – Yankee Hotel Foxtrot
- #27 Bear Quartet – My War
- #26 M Ward – Post-War
- #25 Morrissey – You Are The Quarry
- #24 Richmond Fontaine – We Used To Think The Freeway…
- #23 Eldkvarn – Atlantis
- #22 Death Cab For Cutie – Plans
- #21 Solomon Burke – Don’t Give Up On Me
- #20 Lucinda Williams – Essence
- #19 Glasvegas – Glasvegas
- #18 Josh Ritter – The Historical Conquests Of Josh Ritter
- #17 Nick Cave – No More Shall We Part
- #16 Bonnie ‘Prince’ Billy – Ease Down The Road
- #15 Bon Iver – For Emma Forever Ago
- #14 Whiskeytown – Pneumonia
- #13 Ray LaMontagne – Trouble
- #12 Drive-By Truckers – Brighter Than Creation’s Dark
- #11 Håkan Hellström – För sent för edelweiss
- #10 Joe Purdy – Only Four Seasons
- #9 Kathleen Edwards – Asking For Flowers
- #8 Johnny Cash – American V: A Hundred Highways
- #7 Josh Ritter – Animal Years
- #6 Johnny Cash – American III
- #5 Antony and the Johnsons – I’m A Bird Now
#4 Bright Eyes – I’m Wide Awake, it’s Morning (2005)
De tidigare skivorna från underbarnet Conor Oberst hade varit lite av bergochdalbanor. Bra låtar fanns det gott om. Dock varvades de då och då med väl introverta eller tålamodsprövande utflykter. Men 2005 fick Bright Eyes till det. Rejält. Att samla de elektroniskt orienterade låtarna på Digital Ash In A Digital Urn och folklåtarna på I’m Wide Awake, It’s Morning var ett lyckokast. Höjdarlåtarna på den sistnämnda är så många att de tvingas stå i kö. At The Bottom of Everything är en talking blues millennium edition. På underbara We Are Nowhere And It’s Now med Emmylou Harris på kör tar han upp kampen med Ryan Adams om hur Gram Parsons arv bäst förvaltas. Lua är historieberättande av yppersta klass. Irakkriget görs genialt om till fond i Land Locked Blues när huvudpersonen har samlag framför tv:ns krigsrapporter. Och framförallt finns där First Day Of My Life. Lite sliten, kanske, men fortfarande en av 2000-talets vackraste kärlekssånger. Och bästa popvideor.
🙂
Underbart val. Också min favoritplatta. Med världens bästa låt (det säger jag förvisso om många, men den här gången menar jag det:)).
Nu ser jag fram emot topp-3.
Ja, nu börjar det dra ihop sig. Stenhårt i toppen. Nummer tre kommer på tisdag…
Shit just got real 🙂
ALLA studioinspelningar borde innefatta Emmylou Harris. Vilken legend!