Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2010

Det mesta är som det brukar. Sophie Zelmanis nionde fullängdare I’m the Rain är precis som föregångarna en samling vackra folkballader, färgade av Lars Halapis omisskännliga gitarrfigurer, framviskade med största allvar och ömhet. Det vore lätt att kasta ironier mot att Zelmani inte utvecklats mer sedan debuten 1995. Men det får andra göra. Jag tycker snarare att respekten växer för en artist som vågar fortsätta göra det hon tror på. Som med små små medel varierar sina sparsmakade sånger. Närmast haikuartat. Som kräver att man lyssnar noggrannt. Det är kanske inte årets mest spännande album. Även om flera tidningar är höga i betygen. Men det är nog ett av de mer slitstarka som släpps 2010. Som om femton år lär låta lika uppriktigt och bra som den självbetitlade debuten låter idag.

Annonser

Read Full Post »

Bowerbirds

Sprang idag på North Carolinabandet Bowerbirds via skivbolaget Dead Oceans. En trio som låter som många fler och som gör härligt släpig folk. Ett litet helgtips.

Read Full Post »

J:s blues

För att det är lördag. För att det varit en skitvecka. För att tv:n är full av förgiftad musik. För att den är så jäkla bra, Joshua Tillmans version av bluesen.

Read Full Post »

Ben Nichols

Ett album jag gav på tok för lite uppmärksamhet ifjol var Ben Nichols ödesmättade The Last Pale Light In the West. En platta baserad på Cormac McCarthys roman Blood Meridian. Jag vet inte riktigt varför hans punkiga, ödesmättade singersongwriterlåtar inte fick fäste då, för ett år sedan. Kanske hade jag för tillfället överdoserat Cormac. Hur som helst är den riktigt bra. Bräkigheten som Nichols band Lucero ofta hänfaller till undviks här. Arrangemangen, med gitarrplock och dragspel som borde få Danny Federici att le i himlen, lyfter fram Nichols kärva röst och textkänsla. En skiva att upptäcka. Eller, hrm,  återupptäcka.

Read Full Post »

Åtta år efter The Last DJ meddelar Tom Petty att han och hans hjärtekrossare släpper nytt studioalbum i vår. Mojo är titeln. På hans hemsida kan man lyssna på låten Good Enough. En tung ylande sak, som faktiskt får mig att tänka på Pink Floyd anno Wish You Were Here. Fast jordnära. Äh, ta och lyssna själv, vettja. Klicka här. Eller nedan.

Read Full Post »

Bossanovafällan

Hade sett fram emot ett nytt Josh Rouse-album. Hans 1972, Nashville och Subtitulo förgyllde ju 00-talet med sina sköna melodier och polerade folkpop. Nya skivan är dock en gäspning lika vid som Copacabana. Rouse har nämligen valt en ny väg. Eller försöker i alla fall. Han tar rygg på uppenbara förebilden Paul Simon och ger sig i kast med världsmusikens rytmer. På hopkoksplattan El Turista blandar han brasiliansk bossa med sånger från medelhavstrakten och slänger in några egna försök. En blandning som inte säger mig ett jota. Spretigt och utan egen insats. Man undrar varför karln har spelat in det här. Det enda som räddar Rouse är att han verkar vara en rätt kul kille.

Read Full Post »

Onsdag betyder ny temalista här på La Cienega. Den här veckan befinner jag mig på sjukhus i främmande stad med min son, som opererat sig. Väntan. Korridorer. Sjukhuslukt. Landstingsmöbler. Och ljudet från en tv som visar Efter 10 med Malou för ett tomt väntrum. För att få timmarna att gå har jag sytt ihop en lista med sjukhuslåtar av olika slag. Medicin mot ledan. Och hyfsat skäggtätt. Som vanligt.

Sjukhuslåtar

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: