Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Bob Dylan’ Category

Dags att börja summera musikåret 2013. Ett bra albumår. Och ett år där flera veteraner (och nu snackar vi 65-plussare som Guy Clark, Mavis Staples och Emmylou Harris) släppte ifrån sig starkt material. Högst oväntat. Vi hoppas att deras inkontinens dröjer ytterligare.
Bland årets besvikelser finner jag The Avett Brothers då jag hade hoppats på mer än en oengagerad och lite spretig samling låtar (men de tog sig in på listan ändå). Bruce Springsteens urusla singelsläpp gör att man som gammalt fan redan kallsvettas inför 2014 (nya albumet High Hopes kommer 14/1). Inga höga förhoppningar där direkt.
En trevlig ny bekantskap för mig var Milk Carton Kids, vars stämsång för tankarna till både Gillian Welch/Dave Rawlings och Simon & Garfunkel. På nästa album hoppas jag att de flirtat klart med sina idoler och gör något mer eget.
Och, förstås, bäst av alla 2013. Jason Isbell. En pånyttfödd jänkare som visade vem som är världens bästa singer/songwriter just nu. Fantastiska texter. Makalös pipa. Och ett album med höga toppar och få svaga spår. Kolla in det här klippet för fina akustiska versioner av några av låtarna.

Hela årsbästalistan hittar du längre ner.

1. Jason Isbell – Southeastern
2. Phosphorescent – Muchacho
3. Basia Bulat – Tall Tall Shadow
4. Gregory Alan Isakov – The Weatherman
5. Guy Clark – My Favorite Picture of You
6. Mavis Staples – One True Vine
7. Billy Bragg – Tooth & Nail
8. Israel Nash Gripka – Israel Nash’s Rain Plans
9. The Head And The Heart – Let’s Be Still
10. Neko Case – The Worse Things Get…
11. Emmylou Harris & Rodney Crowell – Old Yellow Moon
12. The Avett Brothers – Magpie and the Dandelion
13. The Deep Dark Woods – Jubilee
14. Bob Dylan – Another Self Portrait
15. Milk Carton Kids – The Ash & Clay

Read Full Post »

september 2013

Ny månad, ny lista. Bland de som tonsätter min september återfinns bland andra Laura Veirs, Neko Case, Bob Dylan och Alela Diane. Och Gregory Alan Isakov hänger fortfarande med. Hans The Weatherman är ett av årets hittills bästa album i mitt tycke. Drömska, Paul Simonska melodier iförda tunn flanell. In och lyssna.

September 2013 – La Cienega

Read Full Post »

Best of 2012

Hög tid att sammanfatta musikåret 2012! Medan jag filar på min lista över årets album kommer här en spellista med årets bästa låtar – valda med principen en per album. Två timmar örongodis. Bara att knäppa upp översta knapparna i blusen och plugga in lurarna.

Best of 2012 – La Cienega

Read Full Post »

Dags för en ny spellista! La Cienegas septembersamling bjuder, traditionsenligt, på mestadels nysläppt och en och annan gammal bit som jag av någon anledning snubblat över. Avett Brothers är tillbaka! John Murry är en ny trevlig bekantskap. Gaslight Anthem får hänga med också. Och så har jag kastat in några up and coming-snubbar som Mark Knopfler och Bob Dylan. Den sistnämnde kan faktiskt bli något, han.

September 2012 – La Cienega

Read Full Post »


Tjoho, La Cienega fyller 3 år! Stort. Mäktigt. Råballt. När man är glad ska man fira och då finns egentligen bara två alternativ: 1) dricka lika mycket öl som han på bilden 2) dricka lika mycket öl som han på bilden OCH lyssna på bra musik. Jag, ni, medlemmarna i Bo Kasper – ja alla i världen – väljer såklart alternativ 2. Så därför bjussar jag er nu på spotifylistornas spotifylista: La Cienega Jukebox. Drygt 250 låtar handplockade av er färdtjänst i gubbrocks- och folkrockträsket (jag alltså). Jag har medvetet undvikit en del utslitna hits och de flesta balladerna. Det här är nämligen en partylista. En lista för sommarkvällar och blöta middagar. En lista för bilkörning och upptempoabstinens. En lista som man alltid kan komma tillbaka till i olika sammanhang. Väl bekomme.

 OBS – Ska spelas på SHUFFLE!
 La Cienega Jukebox – folk & rock
 

Read Full Post »

Polarpriset 2012 går till Paul Simon och Yo-Yo Ma om nu någon råkat missa det. Äntligen! Eller? Jag har egentligen inget emot kulturutmärkelser av det slaget. Men just Polar Music Prize är väldigt svårt att ta på allvar. Uppdelningen med en pristagare inom ”populärmusiken” och en inom ”klassisk musik” känns ängslig och obegriplig. Dessutom saknas, fullständigt, en linje i juryns val. Bara det att Elton John fick priset fem år före Bob Dylan ger mig lust att emigrera. Och hur får juryn ihop att Björk fått pris men inte Rolling Stones? Men det är klart. Om man läser stadgarna är det inte konstigt att all konsekvens saknas. Priset kan ju till och med ges till ”insatser som bedöms kunna bli av stor betydelse för musiken eller musiklivet…”
Kanske går priset 2013 till ”Leonard Cohens kommande platta”?
Eller till ”framtida insatser av Emmylou Harris”?
Vi får se.
Ingen polarpristagare har i vart fall burit upp en mustasch med samma självklarhet som Paul Simon.

Read Full Post »

RIP Earl Scruggs

I veckan dog en av de stora. Earl Scruggs. Tidernas bästa banjospelare som, tillsammans med Bill Monroe, var med och uppfann den moderna bluegrassen. På youtube finns många godbitar med Scruggs. I den här filmen kan man höra den ödmjuke banjoguden jamma med bland andra Bob Dylan, Doc Watson, The Stanley Brothers och Joan Baez. Och han missar inte en ton någonstans.

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: