Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Bruce Springsteen’ Category

Dags att börja summera musikåret 2013. Ett bra albumår. Och ett år där flera veteraner (och nu snackar vi 65-plussare som Guy Clark, Mavis Staples och Emmylou Harris) släppte ifrån sig starkt material. Högst oväntat. Vi hoppas att deras inkontinens dröjer ytterligare.
Bland årets besvikelser finner jag The Avett Brothers då jag hade hoppats på mer än en oengagerad och lite spretig samling låtar (men de tog sig in på listan ändå). Bruce Springsteens urusla singelsläpp gör att man som gammalt fan redan kallsvettas inför 2014 (nya albumet High Hopes kommer 14/1). Inga höga förhoppningar där direkt.
En trevlig ny bekantskap för mig var Milk Carton Kids, vars stämsång för tankarna till både Gillian Welch/Dave Rawlings och Simon & Garfunkel. På nästa album hoppas jag att de flirtat klart med sina idoler och gör något mer eget.
Och, förstås, bäst av alla 2013. Jason Isbell. En pånyttfödd jänkare som visade vem som är världens bästa singer/songwriter just nu. Fantastiska texter. Makalös pipa. Och ett album med höga toppar och få svaga spår. Kolla in det här klippet för fina akustiska versioner av några av låtarna.

Hela årsbästalistan hittar du längre ner.

1. Jason Isbell – Southeastern
2. Phosphorescent – Muchacho
3. Basia Bulat – Tall Tall Shadow
4. Gregory Alan Isakov – The Weatherman
5. Guy Clark – My Favorite Picture of You
6. Mavis Staples – One True Vine
7. Billy Bragg – Tooth & Nail
8. Israel Nash Gripka – Israel Nash’s Rain Plans
9. The Head And The Heart – Let’s Be Still
10. Neko Case – The Worse Things Get…
11. Emmylou Harris & Rodney Crowell – Old Yellow Moon
12. The Avett Brothers – Magpie and the Dandelion
13. The Deep Dark Woods – Jubilee
14. Bob Dylan – Another Self Portrait
15. Milk Carton Kids – The Ash & Clay

Annonser

Read Full Post »

Best of 2012

Hög tid att sammanfatta musikåret 2012! Medan jag filar på min lista över årets album kommer här en spellista med årets bästa låtar – valda med principen en per album. Två timmar örongodis. Bara att knäppa upp översta knapparna i blusen och plugga in lurarna.

Best of 2012 – La Cienega

Read Full Post »


Tjoho, La Cienega fyller 3 år! Stort. Mäktigt. Råballt. När man är glad ska man fira och då finns egentligen bara två alternativ: 1) dricka lika mycket öl som han på bilden 2) dricka lika mycket öl som han på bilden OCH lyssna på bra musik. Jag, ni, medlemmarna i Bo Kasper – ja alla i världen – väljer såklart alternativ 2. Så därför bjussar jag er nu på spotifylistornas spotifylista: La Cienega Jukebox. Drygt 250 låtar handplockade av er färdtjänst i gubbrocks- och folkrockträsket (jag alltså). Jag har medvetet undvikit en del utslitna hits och de flesta balladerna. Det här är nämligen en partylista. En lista för sommarkvällar och blöta middagar. En lista för bilkörning och upptempoabstinens. En lista som man alltid kan komma tillbaka till i olika sammanhang. Väl bekomme.

 OBS – Ska spelas på SHUFFLE!
 La Cienega Jukebox – folk & rock
 

Read Full Post »

Justin Townes Earle, We Are Augustines och Bruce Springsteen. Där har ni tre album som jag lyssnat mycket på under mars och inledningen av april. Alla tre finns representerade på månadens spotifylista. Klicka här:

April 2012 – La Cienega

Read Full Post »

Lite trögstartat skivår, 2012. Visst, First Aid Kit, Springsteen och lite annat godis har släppts. Men det har inte direkt varit någon flodvåg av starka, intressanta album. Kanske kan Justin Townes Earle vrida på kranen lite. Nya fullängdaren heter Nothing’s Gonna Change the Way You Feel About Me Now. En titel, och låt, som ger mersmak. Här i en cool akustisk version.

Read Full Post »

Springsteen

Bästa lördagsunderhållningen hittar du här. Springsteens öppningstal på SXSW. Bossen kommer ut som standuptalang. Och lyckas också säga något om popmusikens tillstånd och ställning idag. Väl spenderade 50 minuter. Och på slutet en liten sång också och några förmanande ord till dagens ungdom.

Och för övrigt anser jag att Wrecking Ball är ett väldigt starkt album.

Read Full Post »

Kanske är det ett modigt singelval, kanske är han inte bättre än så här just nu. Bruce Springsteens We Take Care Of Our Own får mig att känna viss oro. Redan vid fjärde lyssningen börjar jag tycka att det är en träig och tjatig låt. Och refrängen (om man nu ska kalla den det) som kanske verkade mäktig på pappret lyfter inte alls. Oroväckande att detta är singeln. Särskilt om man som jag högt uppe på önskelistan har ett album där Springsteen återvänder till hembygden, skriver koncentrerat om människorna i New Jersey 2012 och undviker de episka ambitionerna. Jag skrev det redan 2009. Jag skulle vilja höra sånger om vad som hänt med hans barndomsvänner och hur krisen påverkat dem. Berättelser om bilmekanikerna, servitriserna, sjuksköterskorna. Om Clarence Clemons. Om honom själv. Jag vill inte ha ännu ett album där Bossen går bort sig i försöken att fånga stora allmängiltiga känslor i stora generella formuleringar. De försöken blir sällan bra. Det effektivaste sättet att skildra storpolitiska skeenden är för övrigt just utifrån en enskild persons perspektiv och öde. Det borde Springsteen, om någon, veta.

Albumet Wrecking Ball kommer i mars. Titelspåret är fantastiskt. Jag hoppas på mer sånt.

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: