Rocky Votolatos nya album True Devotion var sällskap på min löptur idag. Då och då har har han gjort bra saker, Votolato. Särskilt när han slagit in på mörkare vägar och tangerat Elliott Smiths värld, som i White Daisy Pasing. Men någon ny White Daisy finns tyvärr inte på nya skivan. Istället är det raka gitarrkomp och starka refränger som dominerar. En brygd som gör att Votolato plötsligt blir svår att skilja från alla andra hundratals (tusentals?) amerikanska radiotillvända singer/songwriters. Lite synd. För textmässigt har han kvaliteter. True Devotion blir lite tröttsam i längden. Små doser Votolato fungerar bättre.
