Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Håkan Hellström’ Category

Håkan Hellström – 2 steg från Paradise
Det är inte hans bästa album. Men även en ojämn Håkan Hellström slår knock på de flesta konkurrenter.  2010 slog 2 steg från Paradise ut rubbet, även på en gubbrocksnördblogg som La Cienega. Ingen skiva spelade jag lika mycket. Inga texter berörde mig lika mycket. Inga refränger gnolade jag med i lika ofta. Och då hoppade jag ändå ofta över första två spåren. För svenska artister måste det kännas tröstlöst att brottas med Håkan. Vi musikälskare tackar och bockar. Och väntar med spänning på vilken riktning han går vidare i texter och musik till nästa album. För vidare, det går han. Man hoppas att han inte snart är där. Skivans bästa låt? Hmm. Kanske protesfabriken. Eller kanske den här:

 

Read Full Post »

Genre: Underhållande vinterdrama för hela familjen

Längd: cirka 1 timme

Medverkande: Caitlin Rose, Shelby Lynne, I’m Kingfisher, Håkan Hellström m fl.

Regi: La Cienega

November 2010 – Folk & Rock

Read Full Post »

Jag såg min ungdom trampa gasen i botten och sen köra rakt in i en bergvägg. En rad som den måste man bara hänga kvar lite vid. Smaka på lite extra, tycker jag. Han är bra med ord, den där Hellström. Men mitt omdöme om skivan får ni vänta lite på.

Read Full Post »

River en vacker dröm

Creddar idag PSL. Håkan Hellströms nya video. En låt som inte välte omkull mig vid första lyssningen direkt, men som växer och växer.

Read Full Post »

Håkan akustiskt

A, vafan. Jag kunde inte hålla mig. Här ett fredagssoundtrack till. Håkan Hellström. Från bokmässan. En glimrande akustisk version av halva Känn ingen sorg… Och sen ett misslyckat försök att förklara och spela hur han snodde ihop ackorden från andra låtar. Detta är vad La Cienega kallar fredagsrys. Och fler klipp finns på youtube. Jag hade faktiskt missat dem.

Read Full Post »

Oktoberlistan

Lite Neil, lite Håkan och en hel del bilåkarmusik. Så kan man sammanfatta oktober månads spellista. Som vanligt nytt och lite mindre nytt sammanflätat i en pläd som förhoppningsvis kan värma. Slit den med hälsenan, som Lars-Daniel skulle ha uttryckt det. Oktoberfesten kan börja.

Oktober 2010 – Folk & Rock

Read Full Post »

Håkan

På tal om tioåringar. Håkan Hellströms nya album Två steg från Paradise släpps samma datum (13 okt) som Känn ingen sorg… släpptes. Nya singeln är bra men kanske inte riktigt lika magisk som singlarna från Edelweiss. Men, jag ska nöta den mer innan jag fäller min slutgiltiga dom. B-spåret Saknade te havs är det närmaste Eldkvarn han någonsin kommit. Den är också bra.

Read Full Post »

Schlagerfansen måste vara väldigt tröttkörda vid det här laget. Kanske så trötta att någon av misstag irrat in på den här bloggen. Men som tur är har Dr La Cienega råd och bot. Besk men bra medicin. Ta en matsked av Mauro och Pluras kök, så blir allt bra. Kan ses här på TV8:s webb. Väldigt underhållande. Första avsnittet där Lena Ph och Håkan Hellström var gäster, hade många toppar. Bland annat framkom att en aspackad Mauro försökte få skivbolaget att stoppa Eldkvarns skivsläpp, eftersom låten nedan var det sämsta Plura någonsin gjort. Skivbolaget lyssnade inte, som tur var.

Read Full Post »

2000-talets första årtionde bjöd inte bara på starka album, det var också något av coverns revanschdecennium. Och då menar jag inte slentrianmässiga extranummerscovers. Nej, jag menar de stora konstnärliga tolkningarna. Johnny Cash bröt ny mark med American Recordings (1994) och fick efterföljare. I Sverige gjorde i kronologisk ordning Stina Nordenstam, Håkan Hellström och Pengabrorsan album och EP:s som flyttade fram coverns position i kriget mot Cover Kings och deras allierade. I den här Spotifylistan har jag samlat min topp 10. Versioner som tar låtarna ett steg vidare från originalen. Vilka är dina favoriter?

Spotifylista: 00-talets bästa covers – topp 10

Jim James & Calexico – Goin’ To Acapulco
Mendoza Line – Tougher Than The Rest
Bruce Springsteen – Mrs. McGrath
Iron & Wine – Waitin’ For a Superman
Johnny Cash – Hurt
Willie Nelson & Calexico – Señor (Tales Of Yankee Power)
Phosphorescent – Reasons To Quit
Cat Power – (I Can’t Get No) Satisfaction
Feist + Ben Gibbard – Train Song
Jose Gonzalez – Heartbeats

Read Full Post »

Tisdagar, torsdagar och söndagar listar jag mina favoritalbum från oo-talet. Nu topp fem!

#3 Ryan Adams – Heartbreaker (2000)

Det var de stora genombrottens höst. Inom loppet av några veckor landade såväl Håkan Hellströms som Ryan Adams debutalbum i skivbutikerna. Två årsbarn, två veritabla bomber, två skivor som kom att inspirera, influera och bana väg för många artister under kommande år. Om Håkan skapade en följevåg av euforiska popsnidare på hemmaplan öppnade 26-årige Adams dörren för känsliga killar och tjejer med gitarrer. Att Heartbreaker inspirerar är begripligt, men samtidigt borde den ha motsatt effekt också. Avskräckande. En person med sådan makalös röst, enorm musikalitet och unik formuleringförmåga kommer fram en gång per decennium. Att verka under samma era måste kännas rätt hopplöst. För så genialt bra är många av spåren. Som inledande To Be Young (Is To Be Sad, Is To Be High), skriven ihop med David Rawlings, och Winding Wheel. På Oh’ My Sweet Carolina bjuder han in Emmylou Harris och skapar en modern klassiker, till synes utan att anstränga sig. Call Me On Your Way Back Home är en av Adams ensammaste stunder. Come Pick Me Up når han en av sina mest desperata stunder när han uppmanar henne att ligga med alla hans vänner bara hon sedan plockar upp honom. Ett fenomenalt grepp. Att några av låtarna på Heartbreaker inte håller samma makalösa klass, framförallt enformiga boogien Shakedown on 9th Street, får man köpa. Skapar man ett mästerverk i den här klassen har man rätt att få blåsa ur sig en och annan bagatell också.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: