Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Håkan Hellström’ Category

Schlagerfansen måste vara väldigt tröttkörda vid det här laget. Kanske så trötta att någon av misstag irrat in på den här bloggen. Men som tur är har Dr La Cienega råd och bot. Besk men bra medicin. Ta en matsked av Mauro och Pluras kök, så blir allt bra. Kan ses här på TV8:s webb. Väldigt underhållande. Första avsnittet där Lena Ph och Håkan Hellström var gäster, hade många toppar. Bland annat framkom att en aspackad Mauro försökte få skivbolaget att stoppa Eldkvarns skivsläpp, eftersom låten nedan var det sämsta Plura någonsin gjort. Skivbolaget lyssnade inte, som tur var.

Annonser

Read Full Post »

2000-talets första årtionde bjöd inte bara på starka album, det var också något av coverns revanschdecennium. Och då menar jag inte slentrianmässiga extranummerscovers. Nej, jag menar de stora konstnärliga tolkningarna. Johnny Cash bröt ny mark med American Recordings (1994) och fick efterföljare. I Sverige gjorde i kronologisk ordning Stina Nordenstam, Håkan Hellström och Pengabrorsan album och EP:s som flyttade fram coverns position i kriget mot Cover Kings och deras allierade. I den här Spotifylistan har jag samlat min topp 10. Versioner som tar låtarna ett steg vidare från originalen. Vilka är dina favoriter?

Spotifylista: 00-talets bästa covers – topp 10

Jim James & Calexico – Goin’ To Acapulco
Mendoza Line – Tougher Than The Rest
Bruce Springsteen – Mrs. McGrath
Iron & Wine – Waitin’ For a Superman
Johnny Cash – Hurt
Willie Nelson & Calexico – Señor (Tales Of Yankee Power)
Phosphorescent – Reasons To Quit
Cat Power – (I Can’t Get No) Satisfaction
Feist + Ben Gibbard – Train Song
Jose Gonzalez – Heartbeats

Read Full Post »

Tisdagar, torsdagar och söndagar listar jag mina favoritalbum från oo-talet. Nu topp fem!

#3 Ryan Adams – Heartbreaker (2000)

Det var de stora genombrottens höst. Inom loppet av några veckor landade såväl Håkan Hellströms som Ryan Adams debutalbum i skivbutikerna. Två årsbarn, två veritabla bomber, två skivor som kom att inspirera, influera och bana väg för många artister under kommande år. Om Håkan skapade en följevåg av euforiska popsnidare på hemmaplan öppnade 26-årige Adams dörren för känsliga killar och tjejer med gitarrer. Att Heartbreaker inspirerar är begripligt, men samtidigt borde den ha motsatt effekt också. Avskräckande. En person med sådan makalös röst, enorm musikalitet och unik formuleringförmåga kommer fram en gång per decennium. Att verka under samma era måste kännas rätt hopplöst. För så genialt bra är många av spåren. Som inledande To Be Young (Is To Be Sad, Is To Be High), skriven ihop med David Rawlings, och Winding Wheel. På Oh’ My Sweet Carolina bjuder han in Emmylou Harris och skapar en modern klassiker, till synes utan att anstränga sig. Call Me On Your Way Back Home är en av Adams ensammaste stunder. Come Pick Me Up når han en av sina mest desperata stunder när han uppmanar henne att ligga med alla hans vänner bara hon sedan plockar upp honom. Ett fenomenalt grepp. Att några av låtarna på Heartbreaker inte håller samma makalösa klass, framförallt enformiga boogien Shakedown on 9th Street, får man köpa. Skapar man ett mästerverk i den här klassen har man rätt att få blåsa ur sig en och annan bagatell också.

Read Full Post »

Tisdagar, torsdagar och söndagar listar jag mina favoritalbum från oo-talet.

#11 Håkan Hellström – För sent för edelweiss (2008)


Så du vill bo på Easy Street/aldrig riskera nåt/aldrig växa upp. Denna rad från nyckelspåret Inte skyldig nån nåt sammanfattar rätt bra storheten med För sent för edelweiss. För när svenska generationskamrater som Moneybrother tycktes ha fastnat i ett evigt 25-årsparty, hade Hellström gått vidare. Till barn och familjelivets tro och tvivel. Ett inom rocken lätt föraktat perspektiv. Men Hellströms geniala formuleringsförmåga laddar livet kring 35 med mer passion och kamp än någon annan artist någonsin lyckats med. Det är bara att lyssna på Tro och tvivel. Eller För en lång lång tid. Eller Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Stor svensk popmusik. Och ord som stannar kvar. Som i proggflirten Zigenarliv Dreamin’: Jag saknar inte mycket/men jag saknar illusionen/om att allting kommer ordna sig. Fullkomligt lysande. Hade varit topp fem om den varit något jämnare.

Read Full Post »

« Newer Posts

%d bloggare gillar detta: