Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Iron and Wine’ Category

2000-talets första årtionde bjöd inte bara på starka album, det var också något av coverns revanschdecennium. Och då menar jag inte slentrianmässiga extranummerscovers. Nej, jag menar de stora konstnärliga tolkningarna. Johnny Cash bröt ny mark med American Recordings (1994) och fick efterföljare. I Sverige gjorde i kronologisk ordning Stina Nordenstam, Håkan Hellström och Pengabrorsan album och EP:s som flyttade fram coverns position i kriget mot Cover Kings och deras allierade. I den här Spotifylistan har jag samlat min topp 10. Versioner som tar låtarna ett steg vidare från originalen. Vilka är dina favoriter?

Spotifylista: 00-talets bästa covers – topp 10

Jim James & Calexico – Goin’ To Acapulco
Mendoza Line – Tougher Than The Rest
Bruce Springsteen – Mrs. McGrath
Iron & Wine – Waitin’ For a Superman
Johnny Cash – Hurt
Willie Nelson & Calexico – Señor (Tales Of Yankee Power)
Phosphorescent – Reasons To Quit
Cat Power – (I Can’t Get No) Satisfaction
Feist + Ben Gibbard – Train Song
Jose Gonzalez – Heartbeats

Annonser

Read Full Post »

Så drar den årliga listningsvågen över populärkultursverige. Årets album ska utses. I år igen. Ett givet grepp, visst. Men ofta intressant att få jämföra olika redaktioners och sajters listor med sin egen. På det hela taget har 2009 varit ett betydligt svagare skivår än smått fantastiska 2008.DN plockar fram en del oväntat, som Skriet. Sonics summering brukar vara stabil, men årets lista (som toppas av Animal Collective) har en del hål. Animal Collective finns också med (plats 7) när gänget på amazon.com listar sina favoriter. Den toppas, lite otippat, av Neko Case utmärkta popsnärtiga Middle Cyclone. Men även där finns blinda fläckar. Så för att fylla gluggarna kommer här min lista.

Spotify-listan Best Albums of 2009 finns många av albumen.


  1. Richmond Fontaine – We Used To Think The Freeway Sounded Like A River
  2. Mumford & Sons – Sigh No More
  3. Eilen Jewell – Sea Of Tears
  4. Joe Purdy – Last Clock On The Wall
  5. Bill Callahan – Sometimes I Wish We Were An Eagle
  6. Great Lake Swimmers – Lost Channels
  7. Iron & Wine – Around The Well
  8. Girls – Album
  9. AA Bondy – When The Devil’s Loose
  10. Bob Dylan – Together Through Life
  11. Wilco – Wilco (The Album)
  12. Deer Tick – Born On Flag Day
  13. Neko Case – Middle Cyclone
  14. Deportees – Under The Pavement, The Beach
  15. Low Anthem – Oh My God, Charlie Darwin
  16. Anna Järvinen – Man var bland molnen
  17. Conor Oberst & the Mystic Valley Band -Outher South
  18. Son Volt – American Central Dust
  19. Grizzly Bear – Veckatimest
  20. Robert Francis – Before Nightfall

Och vi avslutar väl med en tryckare? Från Joe Purdys album, som tyvär inte finns med på Spotifylistan.

Read Full Post »

Under tio veckor listar jag på tisdagar, torsdagar och söndagar mina 30 favoritalbum från oo-talet. Det är mitt personliga bokslut för ett årtionde som bollat mig mellan lycka och förtvivlan – och bjudit på en hel del fantastisk musik på vägen.

#29 Iron & Wine (with Calexico) – In the Reins (2005)

Iron and wine InTheReins

Sju ynka spår. Iron & Wines samarbete med Calexico var inte omfångsrikt, men innehåller några av 00-talets vackraste popstunder. Har du hört He Lays In the Reins eller Sexteen, Maybe Less vet du vad jag menar.  In the Reins var skivan som fick mig att upptäcka Sam Beams storhet. Och mötet med Calexicos mystiska musiklandskap får hans underbara melodier och känslomässiga berättelser att lyfta till en nivå få artister når under en karriär.

In The Reins höll mig i handen många sena nätter på väg hem till dåvarande hemmet i Sumpan. Den höll mig vaken i bilen på väg till de första slitiga nattskiften på SVT. Och då, liksom nu i natt när jag lyssnar och skriver det här, vet jag att jag det kommer många fler nätter i tyglarna på Iron & Wine.

http://www.youtube.com/watch?v=OQMxHjmWRwk&feature=PlayList&p=06F827A36411A983&playnext=1&playnext_from=PL&index=78

Read Full Post »

La Cienega - Hösten2009

Fyra gånger per år brukar jag bränna samlingsskivor. Skivor som sedan spelas om och om hemmavid, i bilar och på resor och blir lite av ett soundtrack till årstiden. Nu har turen kommit till hösten. Och jag tänkte att jag den här gången skulle göra den tillgänglig för alla er som har Spotify.

Lite begränsat blir det förstås, då Spotify är bättre på bakkataloger än nysläppt. Men här är min spellista för hösten 2009:

Länk till spellistan: La Cienega hösten -09

1. Joe Pug – Nation of Heat
Nya singer/songwriter-fyndet som jag skrivit om tidigare, som just nu avslutar arbetet med sin första fullängdare. Lyssna på Nation of Heat så förstår du nog vad som fått mig att jämföra honom med den unge Springsteen.
(från Nation of Heat EP)

2. Son Volt – Dynamite
Ett av de finaste spåren från utmärkta American Central Dust. Och ett av de vackraste dragspelen på den här sidan Counting Crows August and Everything After.
(från American Central Dust)

3. Neko Case – People Got a lot of Nerve
En av årets verkliga pop-pärlor. Så medryckande att den får följa med mig in i hösten.
(från Middle Cyclone)

4. Mark Erelli – Volunteers
Många har försökt, få har lyckats. Erellis skildring av USA och situationen i Irak är mångbottnad och gripande. Och en fantastisk sång.
(från Delivered)

5. Frank Turner – The Road
2000-talets Billy Bragg trampar gasen i botten som vanligt. Kommande albumet lär inte bli något undantag.
(från kommande albumet Poetry of the Deed)

6. Wilco – I’ll Fight
När Jeff Tweedy väl vill skriver han svårslagna popsånger. Som I’ll Fight.
(från Wilco, the Album)

7. William Elliot Whitmore – Who Stole the Soul
En gudabenådad sångare som tyvärr är lite ojämn på skiva. Men utemellan tar han sin leriga barstolsgospel till svindlande höjder.
(från Animals in the dark)

8. Joe Purdy – Easier
Ja, jag fortsätter tjata om honom. Men Purdy är värd mer uppmärksamhet och världen är värd mer Purdy. Hans nya utmärkta album Last Clock on the Wall finns inte på Spotify. Men väl Easier, en av hans finaste låtar.
(från Paris in the Morning)

9. Lee Ann Womack – Last Call

Ett av årets fulaste skivomslag innehåller ett av årets vassaste album. En historieberättare som inte väjer för det som gör ont, som i Last Call.

(från Call Me Crazy)
10. Conor Oberst & the Mystic Valley Band – Difference is Time
När Oberst inte riktigt får till det på senaste skivan kliver bandmedlemmarna fram. Och som de gör det.
(från Outher South)

11. Iron & Wine – Swans and the Swimming
I&W:s demo- och b-sidesamling som kom tidigare i år lär gå hårt här hemma hela hösten. Så mjukt. Så melodiskt. Så skälvande vackert.
(från Around the well)

12. Griffin House – the Guy That says Goodbye to You is Out of His Mind
En artist som jag upptäckte först i år. En upptäcktsresa som jag lär fortsätta under hösten.
(från Flying Upside Down)

13. Low Anthem – Charlie Darwin
Varje spellista måste ha en bra avslutning. Jag har svårt att tänka mig en bättre avslutning än Low Anthems Charlie Darwin – årets vackraste psalm.
(från Oh My God, Charlie Darwin)

Read Full Post »

Den bästa låten om självmord som skrivits handlar inte om döden utan om stålmannen. Och alla vi som såg Flaming Lips framföra sin Waitin’ on a Superman på Cirkus 2006 trodde nog inte att en simpel popsång någonsin skulle kunna kännas lika upplyftande, lika dödsbekämpande, som just den låten just i den stunden.

Men. Efter att ha gått ner mig i Iron and Wines Around the Well som släpptes tidigare i år är jag benägen att ändra mig.

Jag skulle, av hela mitt lilla hjärta, verkligen vilja att Sam Beams version av Waitin’ on a Superman når ut.

Framförallt till alla de som inte orkade vänta längre.

Read Full Post »

« Newer Posts

%d bloggare gillar detta: