Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Joe Pug’ Category

Pug gubbar på

Joe Pugs debutalbum som kom tidigare i år var en besvikelse. Istället för att odla vidare på det hans EP.ar var fulla av satsade han på låtar för ett fullskaligt band. Resultatet blev okej, men likt mycket annat inom genren. Det unika försvann liksom. Tyvärr verkar han spinna vidare på albumtråden. Nyskrivna Burn and Shine gubbar på i samma anda. Irriterande, när man vet vilken talang karln besitter.

Read Full Post »

Kan inte låta bli att lägga ut det här. Gillar du inte Springsteen så gillar du inte Woody Guthrie, och då gillar du heller inte låtar. Årets rockcitat alla kategorier. En turné jag gärna skulle vilja se. Och höra.

Read Full Post »

Efter ett antal genomlyssningar har Joe Pugs debutalbum Messenger satt sig ordentligt i mina örongångar. En av årets bättre fullängdare hittills. Även om den kanske är något mer konventionell än jag hoppats på innerst inne. Och lite för mycket uppsamling av tidigare utgivna EP-låtar. Bäst är det när han tonar ner, som i Not So Sure. En sida som jag gärna ser mer av på kommande alster. Den gör sig bra, till och med i studentlägenheter:

Read Full Post »

Sitter här och lyssnar igenom Joe Pugs pinfärska albumdebut. Ryser när jag hör slutet av How Good You Are:

Everything that you were meant for,
Everything that you were born to do.
Does not need you to do it,
Someone else was born to do it too
Now, like a half grown man, you barely learn how to stand.
If you shut up with what you’ve chosen,
You’ll hear something choosing you.

Ja, hur bra är du, Joe? Rätt jävla bra, vill jag nog påstå. Och då har jag ännu bara skrapat på Messengers yta.


Read Full Post »

Jag har börjat nedräkningen nu. Till Joe Pugs debutalbum som kommer senare denna månad. Den nye nyklippte Pug. Men mp3släppet The Sharpest Crown visar att han undgått alla simsonska förbannelser. Det är samma kraft och stuk som på hans fina EP:s som jag tjatat om tidigare. Ladda ner gratis eller lyssna här:

Joe Pug — The Sharpest Crown

Read Full Post »

Gott nytt år! Efter alla listor och tillbakablickar ska det bli skönt med ett nytt fräscht årtionde och nya spännande skivsläpp. Midlake, Joe Pug och Shout Out Louds är tre jag verkligen ser fram emot under första kvartalet. Här har jag samlat några datum att hålla koll på under de tre första månaderna av 10-talet.
Findlay Brown – Love Will Find You 5/1
Laura Veirs – July Flame 12/1
Eels – End Times – 19 jan
Beck & Charlotte Gainsbourg – IRM 26/1
Beach House – Teen Dream – 26/1
The Silent League – …But You’ve Always Been The Caretaker 26/1
Joe Firstman – El Porto 26/1
Magnetic Fields – Realism 26/1
Midlake – The Courage of Others 2/2
Yeasayer – Odd Blood 2/2
Field Music – (Measure) 9/9
Joe Pug – Messenger 16/2
Tindersticks – Falling Down a Mountain 16/2
Rocky Votolato – True Devotion 23/2
Shearwater – The Golden Archipelago 23/2
Shout Out Louds – Work 26/2
Josh Rouse – El Turista 9/3
Jason Collett – Rat A Tat Tat 9/3
Ted Leo – The Brutalist Bricks 9/3
She & Him – Volume 2 23/3

Read Full Post »

Joe Pugs två Ep:ar har som jag skrivit tidigare låtit mycket lovande. Nu är det klart att hans debutalbum Messenger släpps 16 februari nästa år. Här kan du tjuvlyssna på några spår. Det blir något att se fram emot det. En av bitarna låter så här.

Read Full Post »

La Cienega - Hösten2009

Fyra gånger per år brukar jag bränna samlingsskivor. Skivor som sedan spelas om och om hemmavid, i bilar och på resor och blir lite av ett soundtrack till årstiden. Nu har turen kommit till hösten. Och jag tänkte att jag den här gången skulle göra den tillgänglig för alla er som har Spotify.

Lite begränsat blir det förstås, då Spotify är bättre på bakkataloger än nysläppt. Men här är min spellista för hösten 2009:

Länk till spellistan: La Cienega hösten -09

1. Joe Pug – Nation of Heat
Nya singer/songwriter-fyndet som jag skrivit om tidigare, som just nu avslutar arbetet med sin första fullängdare. Lyssna på Nation of Heat så förstår du nog vad som fått mig att jämföra honom med den unge Springsteen.
(från Nation of Heat EP)

2. Son Volt – Dynamite
Ett av de finaste spåren från utmärkta American Central Dust. Och ett av de vackraste dragspelen på den här sidan Counting Crows August and Everything After.
(från American Central Dust)

3. Neko Case – People Got a lot of Nerve
En av årets verkliga pop-pärlor. Så medryckande att den får följa med mig in i hösten.
(från Middle Cyclone)

4. Mark Erelli – Volunteers
Många har försökt, få har lyckats. Erellis skildring av USA och situationen i Irak är mångbottnad och gripande. Och en fantastisk sång.
(från Delivered)

5. Frank Turner – The Road
2000-talets Billy Bragg trampar gasen i botten som vanligt. Kommande albumet lär inte bli något undantag.
(från kommande albumet Poetry of the Deed)

6. Wilco – I’ll Fight
När Jeff Tweedy väl vill skriver han svårslagna popsånger. Som I’ll Fight.
(från Wilco, the Album)

7. William Elliot Whitmore – Who Stole the Soul
En gudabenådad sångare som tyvärr är lite ojämn på skiva. Men utemellan tar han sin leriga barstolsgospel till svindlande höjder.
(från Animals in the dark)

8. Joe Purdy – Easier
Ja, jag fortsätter tjata om honom. Men Purdy är värd mer uppmärksamhet och världen är värd mer Purdy. Hans nya utmärkta album Last Clock on the Wall finns inte på Spotify. Men väl Easier, en av hans finaste låtar.
(från Paris in the Morning)

9. Lee Ann Womack – Last Call

Ett av årets fulaste skivomslag innehåller ett av årets vassaste album. En historieberättare som inte väjer för det som gör ont, som i Last Call.

(från Call Me Crazy)
10. Conor Oberst & the Mystic Valley Band – Difference is Time
När Oberst inte riktigt får till det på senaste skivan kliver bandmedlemmarna fram. Och som de gör det.
(från Outher South)

11. Iron & Wine – Swans and the Swimming
I&W:s demo- och b-sidesamling som kom tidigare i år lär gå hårt här hemma hela hösten. Så mjukt. Så melodiskt. Så skälvande vackert.
(från Around the well)

12. Griffin House – the Guy That says Goodbye to You is Out of His Mind
En artist som jag upptäckte först i år. En upptäcktsresa som jag lär fortsätta under hösten.
(från Flying Upside Down)

13. Low Anthem – Charlie Darwin
Varje spellista måste ha en bra avslutning. Jag har svårt att tänka mig en bättre avslutning än Low Anthems Charlie Darwin – årets vackraste psalm.
(från Oh My God, Charlie Darwin)

Read Full Post »

Möt Joe Pug

Det är något tragiskt med förhållanden som tar slut på parkeringsplatser. Inte för att jag själv vet hur det känns. Men Joe Pug vet det. Och vi har umgåtts senaste tiden, Joe och jag. Mycket.

Jag hittade honom via forumet på Josh Ritters sajt. Än så länge är han relativt okänd. Men jag har en känsla av att anonymitetens dagar är räknade för den här unge mannen.

För är man 23 år. Talangfull som få. Har man släppt två glimrande EP:s och har en skiva på gång. Och: sjunger man som Springsteen gjorde på den magiska Columbiademon från 5 mars 1972 (ja, ni vet den med ”Bruce Springsteen, Columbia pop audition number…”).

Ja, då får man allt skylla sig själv.

Skriver man en rad som I call today a disaster, she call’s it december the 3rd

Ja, då får man stå sitt kast.

Raden är för övrigt hämtad just ur Call it what you will – låten där en tjej dumpar honom på en ostädad parkeringsplats. Mycker vacker sak. Eller vad man nu ska säga.

Under sommaren turnerar Joe Pug bland annat med Josh Ritter och hajpade Low Anthem. Senaste EP:n kan du hämta gratis här.

Den heter In the Meantime. En fin aptitretare i väntan på albumet.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: