Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Listor’ Category

Dags att börja summera musikåret 2013. Ett bra albumår. Och ett år där flera veteraner (och nu snackar vi 65-plussare som Guy Clark, Mavis Staples och Emmylou Harris) släppte ifrån sig starkt material. Högst oväntat. Vi hoppas att deras inkontinens dröjer ytterligare.
Bland årets besvikelser finner jag The Avett Brothers då jag hade hoppats på mer än en oengagerad och lite spretig samling låtar (men de tog sig in på listan ändå). Bruce Springsteens urusla singelsläpp gör att man som gammalt fan redan kallsvettas inför 2014 (nya albumet High Hopes kommer 14/1). Inga höga förhoppningar där direkt.
En trevlig ny bekantskap för mig var Milk Carton Kids, vars stämsång för tankarna till både Gillian Welch/Dave Rawlings och Simon & Garfunkel. På nästa album hoppas jag att de flirtat klart med sina idoler och gör något mer eget.
Och, förstås, bäst av alla 2013. Jason Isbell. En pånyttfödd jänkare som visade vem som är världens bästa singer/songwriter just nu. Fantastiska texter. Makalös pipa. Och ett album med höga toppar och få svaga spår. Kolla in det här klippet för fina akustiska versioner av några av låtarna.

Hela årsbästalistan hittar du längre ner.

1. Jason Isbell – Southeastern
2. Phosphorescent – Muchacho
3. Basia Bulat – Tall Tall Shadow
4. Gregory Alan Isakov – The Weatherman
5. Guy Clark – My Favorite Picture of You
6. Mavis Staples – One True Vine
7. Billy Bragg – Tooth & Nail
8. Israel Nash Gripka – Israel Nash’s Rain Plans
9. The Head And The Heart – Let’s Be Still
10. Neko Case – The Worse Things Get…
11. Emmylou Harris & Rodney Crowell – Old Yellow Moon
12. The Avett Brothers – Magpie and the Dandelion
13. The Deep Dark Woods – Jubilee
14. Bob Dylan – Another Self Portrait
15. Milk Carton Kids – The Ash & Clay

Annonser

Read Full Post »

Ny månad betyder, som ni nog vet vid det här laget, en ny färsk spotifylista här på Casa La Cienega. Nytt (och lite gammalt) att plåga högtalarna med. Eftersom musikåret nu vaknat till rejält blir det en extra lång skägglista den här gången.

Mars 2010 – Folk & Rock

Och lite svenskt.

Read Full Post »

2000-talets första årtionde bjöd inte bara på starka album, det var också något av coverns revanschdecennium. Och då menar jag inte slentrianmässiga extranummerscovers. Nej, jag menar de stora konstnärliga tolkningarna. Johnny Cash bröt ny mark med American Recordings (1994) och fick efterföljare. I Sverige gjorde i kronologisk ordning Stina Nordenstam, Håkan Hellström och Pengabrorsan album och EP:s som flyttade fram coverns position i kriget mot Cover Kings och deras allierade. I den här Spotifylistan har jag samlat min topp 10. Versioner som tar låtarna ett steg vidare från originalen. Vilka är dina favoriter?

Spotifylista: 00-talets bästa covers – topp 10

Jim James & Calexico – Goin’ To Acapulco
Mendoza Line – Tougher Than The Rest
Bruce Springsteen – Mrs. McGrath
Iron & Wine – Waitin’ For a Superman
Johnny Cash – Hurt
Willie Nelson & Calexico – Señor (Tales Of Yankee Power)
Phosphorescent – Reasons To Quit
Cat Power – (I Can’t Get No) Satisfaction
Feist + Ben Gibbard – Train Song
Jose Gonzalez – Heartbeats

Read Full Post »

Min födelsedag

Om min födelsedag står att läsa att det är den 364:e dagen i den gregorianska kalendern samt dagen då de avrättade Saddam Hussein. Men mycket mer dramatik än så kan inte min dag bjuda på. Tvärtom. I sitt läge i skuggan av den betydelsefulla nyårsaftonen har min dag liksom gjort allt för att inte tilldra sig någon uppmärksamhet alls. Den har varit värd för händelser som ”första spadtaget för Ölandsbron” och ”Glada Änkan har urpremiär i Wien”. Jag slutar där, jag tror att du somnar annars. Lite bättre blir det om man ser til kända personer födda på min dag. Sara Lidman, Tiger Woods, Patti Smith och Kipling. Och förstås Noel Paul Stookey. Coolingen här i mitten. Grattis till alla oss!

Read Full Post »

Ett årtionde lider mot sitt slut. Om årtionden nu kan lida. Farbror La Cienega firar hur som helst detta med en spellista för Spotify fullmatad med fina nyårssånger. En öppen lista som ni gärna får fylla på, gott folk. Det är bara att klicka på play och tända marschallerna. Gott nytt gubbrocksår på er alla fina människor.

Nyårslista – La Cienega

Read Full Post »

Många har under det senaste decenniet förutspått CD-skivans död. Men runskrivarna lär nog få vänta ihjäl sig. För CD:n har visat sig vara minst lika seg som vinylen och säljer fortfarande. Även om upplagorna förstås är blygsammare än förr. Det framgår inte minst när man kollar in summeringen av årtiondets mest sålda skivor. Sex av tio är släppta år 2000. Ushers Confession är den senast släppta, den kom 2004. Men amerikanerna som dominerar listan fick alla se sig slagna av några gubbar från UK. Fyra herrar, som trots två dödsfall, är segare än både vinyl och CD-plast:

1. Beatles1 (2000) – 11,5 miljoner

2. ‘NSYNCNo Strings Attached (2000) – 11,1 milj

3. Norah JonesCome Away With Me (2002) – 10, 5 milj

4. Eminem – The Marshall Mathers LP (2000) – 10,2 milj

5. Eminem – The Eminem Show (2002) – 9,8 milj

6. Usher – Confessions (2004) – 9,7 milj

7. Linkin Park – Hybrid Theory (2000) – 9,7 milj

8. Creed – Human Clay (1999) – 9,5 milj

9. Britney Spears – Oops! … I Did It Again (2000) 9,2 milj

10. Nelly – Country Grammar (2000) 8,5 milj

Read Full Post »

Tisdagar, torsdagar och söndagar listar jag mina favoritalbum från oo-talet. Nu topp tio!

#10 Joe Purdy – Only Four Seasons (2006)

När jag väl fick upp ögonen för – och golvades av – Joe Purdy hade denne begåvade låtskrivare och sångare redan hunnit släppa nio album. Av de tre (!) starka skivor som han gav ut 2006 är Only Four Seasons den allra vassaste. Inledande The City har stänk av Adam Duritz och Counting Crows. Look At You Now är en känslig killes version av Dylans Like A Rolling Stone. Melodiösa Why Do I är en låtråd till att så många unga tjejer och kvinnor älskar för denne skäggige poet. Why You är svaret på varför folkfansen gillar honom. Meteor City hade kunnat platsa bland de ödesmättade balladerna på Springsteens The River. Och så vidare. Men trots alla referenser är Purdys storhet att han med tålamod och integritet odlat fram ett unikt artistskap utan att snegla för mycket på andra. Joe Purdy är den ende artist som fått mig att resa utomlands för att se en konsert. Har du inte hört honom är det bara att gratulera. Han är en vinstlott. Varsågod att skrapa.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: