Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Ray Lamontagne’ Category

Har varit på tok för lite Bob och Ray här på det senaste. Åtgärden får bli Ray LaMontagnes sandpappersviskande version av The Man In Me. En skön klackspark till låt, det där.

 

Read Full Post »

Senare i höst hookar Ray LaMontagne och Levon Helm upp för en gemensam turne. Konstellationen känns, trots åldersskillnaden, helgjuten. LaMontagne är en förvaltare av The Bands arv. Och Helm behöver någon med Levon Helm-skägg som kan flankera honom i The Bands klassisker. Som här. Övriga körgubbar på scenen går inte av för hackor de heller.

Read Full Post »

Lyssnar på den här och påminns om vilken fantastisk röst han har, Ray LaMontagne. Ska ta och ge nya skivan en chans, även om jag befarar att den är ojämn och tillkrånglad och därför kommer att irritera mig en smula. Jag som blott och bart är ute efter att få höra honom sjunga en bra sång. En stilla önskan som inte alltid uppfylls.

Read Full Post »

Nya singeln från kommande Ray LaMontagnealbumet. Klart bättre än Repo Man som jag la upp härom veckan, men ändå rätt slätstruken. Tycker jag.

Read Full Post »

Tisdagar, torsdagar och söndagar listar jag mina favoritalbum från oo-talet.

#13 Ray LaMontagne – Trouble (2004)

Det räckte med de inledande 30 sekunderna av öppningsspåret Trouble för att ana att Ray LaMontagne var något utöver det vanliga. När sedan de rätt enkla men effektiva låtarna hakade i varandra, en efter en, började jag misstänka att jag inte skulle bli av med snubben i första taget. Shelter, Hold You In My Arms, Narrow Escape. Det är inget annat än en mästerlig albumupptakt, som sedan landar i fantastiska avslutningen Jolene och All The Wild Horses. Allt omsorgsfullt avskalat av producenten Ethan Johns, koncentrerat kring LaMontagnes nervsjuka Van Morrison-stämma. En av 00-talets absolut starkaste debuter.

Read Full Post »

Det är bara att gratulera Londonborna. I vart fall de som begriper att de ska vallfärda till Royal Albert Hall 16 och 17 september. På scenen står en av de starkaste uppställningarna jag hört om på länge. Ray Lamontagne, med uppvärmare 1 Josh Ritter och uppvärmare 2 Mark Erelli.

Snälla, kan någon ge mig en flygbiljett och en kloningsapparat?

Och ett hårdpack cigaretter.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: