Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Tom Waits’ Category

Den 7 december fyller Tom Waits 60 år. Dagen till ära har jag satt samman en Spotifylista med mina 20 favoriter. Mycket nöje!

Best of Tom Waits – La Cienega

Och för alla ni som inte har Spotify kan jag avslöja att det här är en av låtarna jag valt ut.

Annonser

Read Full Post »

Tisdagar, torsdagar och söndagar listar jag mina favoritalbum från oo-talet. Mitt personliga bokslut för ett årtionde som bjudit på så många stora ögonblick.

solomon burke

#21 Solomon Burke – Don’t Give Up On Me (2002)

När sångare med dalande karriärer nylanseras med album där låtskrivareliten anlitats bör man som regel dra öronen åt sig. Men ibland blir det rätt lyckat. Och några få enstaka gånger blir det överjävligt bra. Som på Solomon Burkes Don’t Give Up On Me. Låtarna må vara signerade av herrar som Dylan, Costello, Waits och Van Morrison och producerade med absolut gehör av Joe Henry. Men i munnen på Burke blir sångerna hans egna, de får färg av hans livserfarenheter och liv genom hans unika sångröst. Helt fantastiskt. Precis som det anstår en kung av Rock And Soul.

Read Full Post »

tom waits glitter o doom

Så har det äntligen hänt…

Trumvirvel (och lite kedjerassel)

…lagom till sin 60-årsdag har Tom Waits skaffat en officiell hemsida. Och de uppkopplade waitsianerna har flera anledningar att jubla. Dels för att hemsidan är lika cool som de drömt om. Och dels för att Waits redan nu förhandsbjuder på åtta spår från livealbumet Glitter and Doom Live som släpps i slutet av november. Här klickar du för att ladda ned dem.

Man får hoppas att Tom Waits fortsätter att lägga ut låtar och annan bråte. Som den här fantastiska ”presskonferensen”.

Read Full Post »

Min granne hittades död idag. Han bodde två dörrar bort men jag kände honom inte. Jag visste bara att han var rätt gammal, att han hette Björn och brukade ha med sig tygpåse när han handlade på Konsum. Vi brukade hälsa på varandra, Björn och jag. När vi möttes i korridoren eller på gatan utanför. Hej hej, sa han. Men det var rätt länge sedan jag såg honom senast. Ett par månader, sade jag till polisen som knackade på hos mig idag. Kanske fyra. Polisen antecknade.

Nu vet jag lite mer om Björn. Jag vet att han dog hemma i sängen, ensam. Han hade ingen familj. Inga nära anhöriga. Inga vänner. Om det inte varit för att husets stammar skulle rensas och nycklar lämnas in, hade kroppen nog legat kvar ytterligare några månader. Två dörrar bort.

Det blev en sorglig och ovärdig avslutning på livet för honom, min granne. Och det enda jag numera kan göra är att skänka honom en tanke. Och spela en av de vackraste låtarna jag vet om att dö ensam.

Read Full Post »

« Newer Posts

%d bloggare gillar detta: