Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Americana’

Dags att börja summera musikåret 2013. Ett bra albumår. Och ett år där flera veteraner (och nu snackar vi 65-plussare som Guy Clark, Mavis Staples och Emmylou Harris) släppte ifrån sig starkt material. Högst oväntat. Vi hoppas att deras inkontinens dröjer ytterligare.
Bland årets besvikelser finner jag The Avett Brothers då jag hade hoppats på mer än en oengagerad och lite spretig samling låtar (men de tog sig in på listan ändå). Bruce Springsteens urusla singelsläpp gör att man som gammalt fan redan kallsvettas inför 2014 (nya albumet High Hopes kommer 14/1). Inga höga förhoppningar där direkt.
En trevlig ny bekantskap för mig var Milk Carton Kids, vars stämsång för tankarna till både Gillian Welch/Dave Rawlings och Simon & Garfunkel. På nästa album hoppas jag att de flirtat klart med sina idoler och gör något mer eget.
Och, förstås, bäst av alla 2013. Jason Isbell. En pånyttfödd jänkare som visade vem som är världens bästa singer/songwriter just nu. Fantastiska texter. Makalös pipa. Och ett album med höga toppar och få svaga spår. Kolla in det här klippet för fina akustiska versioner av några av låtarna.

Hela årsbästalistan hittar du längre ner.

1. Jason Isbell – Southeastern
2. Phosphorescent – Muchacho
3. Basia Bulat – Tall Tall Shadow
4. Gregory Alan Isakov – The Weatherman
5. Guy Clark – My Favorite Picture of You
6. Mavis Staples – One True Vine
7. Billy Bragg – Tooth & Nail
8. Israel Nash Gripka – Israel Nash’s Rain Plans
9. The Head And The Heart – Let’s Be Still
10. Neko Case – The Worse Things Get…
11. Emmylou Harris & Rodney Crowell – Old Yellow Moon
12. The Avett Brothers – Magpie and the Dandelion
13. The Deep Dark Woods – Jubilee
14. Bob Dylan – Another Self Portrait
15. Milk Carton Kids – The Ash & Clay

Annonser

Read Full Post »

1426142_10200721037737686_272435872_n

Det blir en skäggig lucia! Fredagen den 13/12 kommer jag att gäst-dj:a på Klubb Springfield på Pet Sounds Bar på Söder! Kom förbi och ta ett glas med oss!

Read Full Post »

Ny spellista! Som inleds med en av årets bästa låtar från ett av årets bästa album: David Ramirez Chapter II. Dessutom ett slags nittiotalsrevival med nya fina spår från Jason Lytle, Wallflowers, Beth Orton och Dinosaur Jr.  Som vanligt hög procentandel folk, americana och gubbrock. Som det ska vara!

Oktober 2012 – La Cienega

Read Full Post »

Dags för en ny spellista! La Cienegas septembersamling bjuder, traditionsenligt, på mestadels nysläppt och en och annan gammal bit som jag av någon anledning snubblat över. Avett Brothers är tillbaka! John Murry är en ny trevlig bekantskap. Gaslight Anthem får hänga med också. Och så har jag kastat in några up and coming-snubbar som Mark Knopfler och Bob Dylan. Den sistnämnde kan faktiskt bli något, han.

September 2012 – La Cienega

Read Full Post »


Tjoho, La Cienega fyller 3 år! Stort. Mäktigt. Råballt. När man är glad ska man fira och då finns egentligen bara två alternativ: 1) dricka lika mycket öl som han på bilden 2) dricka lika mycket öl som han på bilden OCH lyssna på bra musik. Jag, ni, medlemmarna i Bo Kasper – ja alla i världen – väljer såklart alternativ 2. Så därför bjussar jag er nu på spotifylistornas spotifylista: La Cienega Jukebox. Drygt 250 låtar handplockade av er färdtjänst i gubbrocks- och folkrockträsket (jag alltså). Jag har medvetet undvikit en del utslitna hits och de flesta balladerna. Det här är nämligen en partylista. En lista för sommarkvällar och blöta middagar. En lista för bilkörning och upptempoabstinens. En lista som man alltid kan komma tillbaka till i olika sammanhang. Väl bekomme.

 OBS – Ska spelas på SHUFFLE!
 La Cienega Jukebox – folk & rock
 

Read Full Post »

Justin Townes Earle, We Are Augustines och Bruce Springsteen. Där har ni tre album som jag lyssnat mycket på under mars och inledningen av april. Alla tre finns representerade på månadens spotifylista. Klicka här:

April 2012 – La Cienega

Read Full Post »

Counting Crows sångare Adam Duritz golvades (bildligt talat) av We Are Augustines på SXSW. I sin gästblogg på American Songwriter beskriver han hur Book Of James fick honom att gå igång på alla cylindrar, supa ner sig och återfå tron på att I love you faktiskt kan betyda något. Jag förstår Duritz. Det är en förjävla bra låt. Den växer vid varje lyssning, precis som  albumet Rise Ye Sunken Ships. I det här klippet anar man vilken kraftfull liveakt de är.

 

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: