Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Gubbrock’

Justin Townes Earle, We Are Augustines och Bruce Springsteen. Där har ni tre album som jag lyssnat mycket på under mars och inledningen av april. Alla tre finns representerade på månadens spotifylista. Klicka här:

April 2012 – La Cienega

Annonser

Read Full Post »

Dagens duett. Ett nytt litet tema som jag tänker roa mig med framöver. Willie Nelson och Bob Dylan är väl ett värdigt premiärpar? Röstraspighetsmätarna slår i taket. Och Pancho and Lefty, alltså. En av de där låtarna som det är omöjligt att ledsna på.

 

Read Full Post »

John Fogertys Toot Toot är så klockren att jag bara måste återuppliva den beryktade Videotoppen, aka musikvideorna man helst vill glömma. Hur tänkte de egentligen här? Hur mycket gräs hade regissören rökt? Hur mycket hade de medverkande rökt? Och hur smakade maten?

Read Full Post »

Veckans raket är Bob Dylans rykande färska video till julsången Must Be Santa, som går direkt in på den här listan. Fast om det verkligen är Dylan vi ser under tantperuken eller en tjackpundad, prostituerad transvestit i pensionsålder är svårt att avgöra.

#1 Nils Lofgren – Across the Tracks
#2 Willie Nelson och Merle Haggard – Pancho and Lefty
#3 Rod Stewart – Sailing
#4 Peter LeMarc – Vänta dig mirakel
#5 Dire Straits – Tunnel of love
#6 Ringo Starr – You’re Sexteen
#7 Leonard Cohen – Because of
#8 Steve Forbert – My Seaside Brown Eyed Girl
#9 Jackson Browne – Lawyers in Love
#10 Johnny Cash – Chicken in Black
#11 Ulf Lundell – Skyll på stjärnorna
#12 Elvis Costello – Good Year For The Roses
#13 Neil Young - Cry Cry Cry
#14 George Harrison - Crackerbox Palace

#15 Bob Dylan – Must Be Santa

Read Full Post »

Så rörigt det blev när Patti Smith skulle sjunga sitt paradnummer Because the NightRock’n’Roll Hall of Fame härom veckan. Hon kommer inte in rätt i låten, hur hon än försöker. Det hjälper inte att hon sjungit den hundratals gånger eller att mannen som skrev sångfan, Springsteen, står bredvid. Publiken garvar åt henne. Nej, det krävs en vaken trummis och en världsförbättrare, Bono, för att hon ska lyckas.

Read Full Post »

Tisdagar, torsdagar och söndagar listar jag mina favoritalbum från oo-talet. Mitt personliga bokslut för ett årtionde som bjudit på så många stora ögonblick.

solomon burke

#21 Solomon Burke – Don’t Give Up On Me (2002)

När sångare med dalande karriärer nylanseras med album där låtskrivareliten anlitats bör man som regel dra öronen åt sig. Men ibland blir det rätt lyckat. Och några få enstaka gånger blir det överjävligt bra. Som på Solomon Burkes Don’t Give Up On Me. Låtarna må vara signerade av herrar som Dylan, Costello, Waits och Van Morrison och producerade med absolut gehör av Joe Henry. Men i munnen på Burke blir sångerna hans egna, de får färg av hans livserfarenheter och liv genom hans unika sångröst. Helt fantastiskt. Precis som det anstår en kung av Rock And Soul.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: